Long time.

Nu var det bra länge jag skrev här och jag tänker göra ett nytt försök helt enkelt. Mycket har hänt sen sist, det som blir väsentligt här är att Zeth har gått vidare till andevärlden. Det suger så förbannat mycket att han inte är kvar här i sin fysiska form att jag inte kan krama honom och snusa honom bakom örat och allt annat jag inte kan göra längre. Zeth fick kennelhosta som utvecklades till lunginflammation. Han blev inlagd tisdagen den 31 augusti på Helsingborgs djursjukhus och han somnade in 19.10 lördagen den 4 september. Saknaden efter honom är så stor och en del av mig dog, denna fruktansvärda smärta i mitt hjärta och inre, jag trodde hela jag skulle dö. Jag har kommit en bit på vägen och när jag tänker på honom blir det mest dom fina minnena som kommer men ibland kommer minnet och bilden av sista gången jag träffade honom. Zeth på en madrass på cementgolvet inne på intensiven, han orkade lyfta huvudet och titta, han kände igen rösterna. Gick fram till honom efter att ha satt på mig nya förkläden och skor vilket kändes som en evighet. Jag satte mig framför honom och la mig ner han la sitt ben runt min hals som en sista kram och där låg vi och det kändes för jävligt. Dom hade sytt fast syrgas sladdar i hans nos och hans andning var så fruktansvärt tung och rosslig. Han sa att det var dags att låta honom slippa lida, livet på denna jord att så full av lidande. Beslutet var enkelt men så svårt.
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket min älskade Zeth. Vi ses snart igen min vän <3